Jag minns glädjen när poeter.se:s medlemmar fick små hjärtan vid sina namn.
Nya hjärtan dök upp dagligen, sida vid sida.

En kedja av förbindelselänkar med möjligheter till en annan slags gemenskap uppstod, den mellan hjärtpunkter.

En som tydligt måste ha sett detta var Lasse som tog initiativ till att vi skulle mötas också i den fysiska världen. Det var som om han lystes upp av en visshet att det var så det måste gå till.

Att vi människor behövde mötas, på ett mer innerligt plan och ta in varandras möjligheter och stödja det kreativa, den älskande människan.

När vi idag tillsammans tar avsked från honom, kommer vi känna att han alltid kommer finnas med, det finns nämligen ingenstans att ta vägen när man väl har kommit in i en annan människas hjärta