Jag vaknade tidigt i morse, ville inte stiga upp
kände direkt när jag försökte vända mig, att nu
var det färdigt igen

Jag låg länge och funderade, tänkte, vaför ska
det vara svårt, att få vakna en enda morgon,
få slippa värk, få känna mig glad

Imorse hade jag velat öppna altandörren, gå
ut, ställa mig där, skrika ut min ilska över att
varje dag behöva vakna med att det någonstans
i kroppen, värker, en värk som inte går att beskriva
med ord

När jag väl sitter på sängkanten kommer tårarna
vet inte hur jag ska kunna resa mig, till slut står
jag äntligen på benen, går fram till fönstret, drar
upp persiennen

Ser ut genom fönstret, det är grått och mulet, ingen
blå himmel idag, lite snö har det kommit, inte mycket
men marken är hel vit nu, tänder ljusstaken, går ut
i köket, behöver kaffe

Ryggen värker så jag håller mig i väggar och möbler
när jag sakta tar mig fram, undrar inom mig, vad
gjorde jag igår som fått mig att känna sådan smärta
i min rygg

Kommer inte på något, funderar på om det är vädret
men jag vet inte, börjar dagen med två panodil, det
hjälper efter en liten stund, men stunden varar inte
länge, känner mig desperat

Tänker, ska jag ringa någon, prata bort en stund, för
att försöka glömma smärtan, det var ingen bra ide,
alla har så bråttom, så mycket att göra, känner att
jag stör, tar en varm dusch, den känns skönt på mina
värkande leder och muskler

Jag är så trött på allt, mest på mig själv, snart orkar
jag inte med mera, ingen ide att ringa en läkare, dom
gör ingenting, ger lite starkare värktabletter, så orden
det gäller att ha tålamod, men mitt tålamod har jag
tappat sen en lång tid tillbaka

Det är bara att kämpa på, men varje dag, varje vecka
varje månad, varje år, går sin gilla gång, och min värk
blir bara värre och värre, är det så konstigt att jag många,
många gånger, tappar tålamodet, är ledsen känner mig
uppgiven och ensam, utanför, som så många gånger under
mina år, när jag trampat marken här på jorden



anits 4 december 2009