hon frågar om jag vill ha whiskey eller likör till tomheten. ler mer sina nariga läppar. jag blir äcklad av ett tjockt lager läppstift. pekar på glaset och rullar sedlarna till en megafon för ett numera likgiltigt budskap. skriker i natten. hör. ekvationerna åt upp min katapult ungefär som effekten av vit fosfor i en eld. högoktanbensin och salpetersyra - öppna munnen och svälj. jag tackar och bugar. hon säger visst är det vackert hur somliga mekanismer havererar och fastnar föralltid på precis rätt plats i avtagande evigheter. jag vill spy på hennes söndertvättade skjorta. en till? jag har magen full av is klarar allt och ett hål i min sida där allt rinner ut bara klister stannar kvar. tuggar på tjugan jag fick innan jag gick hemifrån pengar betyder ingenting för ingenting betyder någonting när du inte är här. du kunde väl sagt hejdå