Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Roger Pontare en låt som får mig att rysa.


Lågorna försvinner inte!

Här är så mörkt, jag ser inget ljus någonstans.
Hur kan ett liv bara slocknas så???
Allt som jag en gång har byggt upp,
brinner nu ner till grunden.
Allt runt omkring mig brinner!
All min tro och allt mitt hopp i hela världen,
står i lågor.
Vad ska jag nu göra?
Måste jag börja om igen eller kan jag få en sista önskan??
Snälla en sista önskan ber jag om,
jag kan inte leva vidare utan ingenting!
Vem som helst, vinden prata med mig!, led mig ur lågorna.
Fånga mitt hopp och min tro, jag vill ha dom tillbaka.
Ska jag bara stå här och brinna upp,
försvinna ur livet för alltid?
Eller ska jag vända om och slåss mot lågorna??
Ska jag leva vidare?
Även om jag gråter så syns det inte för regnet forsar ner.
Men lågorna försvinner inte.
Dem blir bara större och större.
När gryningen kom så sänktes lågorna
och jag kunna hoppa över dem.
Jag springer upp mot berget,
jag vill bort så fort som möjligt.
När jag väl sänker farten så hör jag en röst uppe från berget, jag börjar springa mot den.
När jag är där uppe så ser jag en själ, vinden, ett spöke?
En ängel!!
Han säger att jag nu har lyckats,
du hittade ett kryphål i lågorna.
"Du klarade utmaningen,
nu ska du få tillbaka din tro och ditt hopp"
Jag svarade inte, men jag förstod att det var verklighet
för så mycket värme som jag kände
så kunde det inte vara en dröm!




Fri vers av fast i hans nät
Läst 213 gånger
Publicerad 2009-12-08 20:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

fast i hans nät
fast i hans nät