Rostiga höstlöv ligger fastklistrade på balkongräcket i grå klump av betong. Dis och damm täcker de otvättade fönstren som stått på glänt så många år. Drar en tändsticka längs asken och låter stickan brinna, falla till nästa balkong. Drar en ny, låter den nudda min lugnande pinne och tar ett bloss. Vattendroppar tävlar mot varann på köksfönstret, vem är snabbast, vem är bäst, vem försvinner först. Mitt sista bloss, mitt sista skärsår, min sista titt ut mot förortsdimman. Vad är liv till för om inte leva? Vad är liv till för om inte veta när man ska avsluta det? Vad är livet värt att leva om man inte lever? En levande död flicka står på balkongräcket i grå klump av betong. Tittar ut i dimman, hon har tagit sitt sista bloss, sitt sista skärsår, sin sista tablett - för att fullborda avslutet på det hon inte har.