Hon med lila färg, med pynt och poesi bad om förändring.
Kärleken sårade, gång på gång.

Han med svart färg, med muren och tomma ord, hörde inte henne.
Kärleken sårade, gång på gång.

Till slut gav hon upp.

Han klär sig i svart, i ångest och panik. Han gömmer sin riktiga färg.
Lila är sårad och arg, svart är desperat.
Lugn lugn och lugn. Svart och lila behöver lugn.

Hon med lila färg har gett upp allt hopp, tappat tron på hans förändring.
Hon är sårad, arg och ledsen. Besviken och tom. Förbannad.

Lila och svart kunde aldrig fungera.
Tänk om hon såg hans riktiga färg.

Nu, när inte svart och lila ens kan se varandra, det är först då han börjar bit för bit plocka bort allt svart och hittar sin riktiga färg.

Han tänker... passar lila ihop med den nya färgen?
Ingen vet, men han skäms inte längre för sin riktiga färg.

Förändring.