Stjärnstoft regnar ned över ansiktet denna morgon när jag slår upp mina melerade. Som en raketavfyrning rätt ut i rymden. En hissnande resa månen tur och retur, ja, gudarna ska veta att inte är den enkel.
Min säng, en rymdfärja. Lätt åksjuk av sängens krängningar, undviker med nöd och näppe att gå på grund mot kometstenar som stöter mot skrovet.

Moln i alfabetets alla färger glider förbi mitt ansikte och drömslottet tornar upp sig på ett rosa där analfabeter i alla färger har bosatt sig.

Landstiger Venus, bestiger bergets högsta topp. Toppen, toppformad och formtoppad!

Ett vibrerande, hummande ljud fyller mina öronsnäckor, hammaren och städet har fullt sjå med att banka till ljuden så att hjärnan ska kunna tolka och översätta.

Ljudet kommer från den högra sidan. Medvetandet lokaliserar och registrerar energin från något på min högra sida. Något glimmar och sprakar i ögonvrån. Där i all sin strålglans ligger den vackraste stjärngosse. Kanske inte alla fålar hemma. Dumstruten sitter litet på sniskan.

Men stjärnorna på himlen de blänker. Tärnorna på jorden de tänker.
Tänker syndiga tankar om raketuppskjut. Vibrato i stackato och vargatjut.

Paffa Staffan frågetecken rumlas runt i väderstrecken.
Lakan spännes upp som segel. Rymdfarkosten blir en degel.

Lustan frustan
nackhårsryser
kroppar knoppar
porer ryser
svetten lackar, tungor smackar

Vi möts i origo, beskådas av Orion som nästan knäpper av sitt bälte i ren förtjusning, förljusning.

Ett ljusår senare eller kanske fyra sekunder, jordlandar jag igen. Jordad men ojordad och förunderligt elektrisk och schackwattmatt utslagen.