i kammaren
invid eldstaden sitter hon och sömmar
nålen är given av fiskar
av fiskens ben
vit är den
benvit
i eldens värmande lågdans
skimrar nålen
karneol

i nålens öga är tråden
given av
djurens händer
hon sömmar klädnad av
hjortens
hud

hon ser
sin älskade
i kanot
ser honom leende varm
han ber floden om riktning
ber fisken  in
hon ser honom
taga vara på benen
han snidar varsamt nål
hon ser honom mjukvandra i skogen
han ber marken om riktning
ber hjorten in 
hon ser sin älskade lägga pilen an
spänna bågen
hon hör skogen susa
ser hjorten
ömt falla

hon ser sin älskade i kärlek
tacka floden markerna
fisken hjorten
allt inom utom
känner hans godhand smeka
hennes rodnande purpurkind
de bereder tillsammans hjortens hud

hon sömmar klädnad 
hon ser hjorten vandra fristräckt
ser kronan
blicken stannar i kronan
pärlor lindas runt
hon dansar ungsteg
ser hans kärleks blick
känner vitblomma andas i bröst
den blomma han gav henne
till deras kärlek

hon sitter under trädets krona
ser träd ser hjort
ser hjort ser träd 
ser dem träda i varandra
nålen vandrar in och ut
ut och in

kvinnan syr klädnad av liv
till liv

är klädnaden ny eller
bär klädnaden fram då nu i är i sig

sten ligger stilla du ser den eller ser stenen dig
hur det än är så står ni vid stranden 
du kastar stenen mitt i
ser stenen sjunka
ser cirklar
de når stranden

visst är det så nålen vandrar in och ut
ut och in 

cirkeln är den största bilden av liv 
horisonten
en linje; se denna linje böjas
bli
om

en omkringfamn
en omfamn

linjen
det så kallade enskilda
en skild

i mitten är allt liv
mångfalden
kropp i kropp i kropp
cirkel i cirkel i cirkel

mitten är där
alltid

rörelsen cirklarna går utåt eller fram
samtidigt strävar de till mitten
navet

livsnavet visst är det så;
detta nav kan lika gärna vara en stam

himlen är ovan dig
är krona
människan/jordmänniskan står
med fötterna i cirkelns undre del
i rotbågen

vagga vagga stegen
 i mitten är stammen
navet
stenen

 beröringspunkten

rörelsen strävar samtidigt inåt

allt strävar till mitten
i mitten är jag du 
i du är jag trygg

det nya året ett harmoniskt skeende
den ultimata andningspulsen

i kammaren
invid eldstaden sitter hon och sömmar
nålen är given av fiskar
av fiskens ben
vit är den
benvit
i eldens värmande lågdans
skimrar nålen
karneol

i nålens öga är tråden
given av
djurens händer
hon sömmar klädnad av
hjortens
hud

hon ser
sin älskade