Gardenia

du vackra vita skira
drömljus

molnblad
bär du


doftar i nattens ljus

höljd av smaragdens blad
skänker du
zinnoberpärla

vidare
in i astrakanens riken

astrakan är ett vackert namn
astrakan är
ett vackert
äpple
ett vackert träd står i paradisets trädgård
bär frukter av
alla de slag
rötterna är i rotkupolen
kronan är i himmelskupolen
blommar i evig andning
de vattnar rötterna med tårar av lycka av sorg
av allt det vilket är själens färgsteg
med mjuka penslar
borstar de stammen varsamt ren
från rötmossas rädslogärning

de spinner trådar av silver av guld
månstråleljus solstråleljus till väven
till kärleksväven

astrakan är en stjärna är ett äpple
silverskära delar äpple
i mitten strålar stjärnan fram

vita marker andas
snöhästens namn är astrakan
ljusfylld virvlar han
snöljus gnistor
gnistgirlanger
regnbågepilar lindar han runt tröttade steg

astrakan är ett äpple
är ett träd
i paradisets trädgård

i varje äpple bor ett liv
en själ
ett vara

de falla aldrig till marken
mjuka vackerhänder kupas runt
plockar dem
lägger dem i vävens korg

alltid är de i trädets krona
vandrar stegen runt rotens djupa sång

astrakan är ett äpple
en blomma
hibiskus blommar i dagens öga
kolibrins vingar vibrera i luften
färgfylld virvlar hon
snöljus gnistor
gnistgirlanger
regnbågepilar lindar hon runt tröttade steg

gardenias vitljus doftar i nattens famn
bedövar irrande sinne
irrande sinne bedövas i goddoft
till drömmande sannhet
grenar är klädda med djupt gröna blad
blomman skimrar snödjup
himlars skira vitguld

han bär djupt grön mantel
mantel doftar läder
skimrar i månsilverdal

varsamt håller han fingrar runt hennes vitdoftande vingljus

astrakan är ett äpple
gardenia är en blomma
ur gardenia stiger sagans sannhet fram
bak mossans slutna modögon

helad är paradisets sång
kärleken flödar i hennes ådror
han värnar om hennes liv