Hej kalla tysta ångest
du som fyller hela bröstkorgen tjock
jag känner så väl igen dig från mörka tonårs tankar
sent en torsdags natt
slår mig i ansiktet med ett knytnävslag
det brinner i magen det brinner i bröstet det brinner i hela mig
Jag är livrädd att fastna här
en liten mening startar kaos
gör ögonen svarta och tar ifrån mig alltihop
en liten sekund
någon drar undan mattan någon drar bort mitt räcke
räcket, vart tog räcket vägen?
det kommer tillbaka jag är nästan säker nu för tiden,
på att det kommer tillbaka
andetagen&hoppet det kommer tillbaka
Men hur skulle jag kunna undgå bomben som exploderar i mitt huvud,
av en liten mening
förstör tid som förstör mig
Påminnelse av hur trasigt allt kan vara en sålänge,
fortfarande stark
Sparka ifrån när det sliter i mig
gud som jag hatar dessa matcher i mitt huvud
jag är livrädd att fastna här
dessa slagsmål innanför bröstkorgen
skulle det inte vara borta nu?
det skulle ju hjälpa, det är annorlunda nu.Det hjälper.
Men vem gjorde smyghålen, vem gjorde hål
för luft att sippra in
ja vemfan förstörde det jag greppat?!
jag&vardagen, vardagen&jag
jag var ju skottsäker jag var ju så säker
tankar som sliter och hoppet som sviker.

Jag fångar ångest med hålfoten
trampar vidare med skavsår
och hatar, när det går hål.
Ja, för jag är livrädd att fastna här.