Lovade mig själv skidåkning denna vinter
inte för att jag egentligen behöver mer motion
men för att komma ut och andas
Bort från lysrör och gymlukt (fatta att nylontröjor inte luktar kardemumma, möjligen karl utan mum)

Naturen
Den friska luften
De bilder jag målat upp om mig själv med skära kinder och lyckliga ögon, ätandes apelsin när milspåret är avklarat

Jag är dålig på att hålla mina löften
Skyller på att jag inte kan valla
Intalar mig att det räcker med 5 fasta pass i veckan
och alla kroppar som ska gnidas med olja och handkraft

Nu är det sibirisk kyla (där fick man för den friska luften)
till och med håret rimmar och täckbyxorna prasslar på väg till bussen.
Stoppad korv, fast ingen hindrade. Skorna gnisslar mot snön (det enda som borde gnissla är sängen sådana här kalla dagar). Skornas knirr framkallar rysningar som när man drar med naglar mot en plåthink eller tuggar på folie (ni som har amalgam fattar va?)

Nog blir man allt litet köldknäpp

Jag lovar mig själv att när vårvintern kommer då ska jag skida ut på isen, låta solen bränna prickar i skinnet och bara njuta!

Så, nu har jag sagt det högt!