Jag tror att det brinner i själen
Det rinner tjära längs tankarna,
och marken luktar asfalt och bensin
Det är vackert,

och där står du.


Jaha.

Det finns plötsligt en avgrund i världen
och ett avstånd
som känns
någonstans
inne i magen -
eller är det i bröstet?
eller
så sitter det
precis
överallt -
dånande
Stort och svart
Det bultar ångest

Jag vet inte vart vi skulle ta vägen
och jag vet inte riktigt var vi har hamnat
men det är nog alltid lättare att ta vägen någonstans
om man är tillsammans med någon annan
Och jag ångrar ingenting
för jag tar hellre vägen någonstans tillsammans med dig
än jag gör det själv
och jag tar hellre vägen någonstans tillsammans med dig
än jag tar vägen tillsammans med någon annan

Jag tror att det brinner i själen
Det skriker i väggarna,
och i rummen andas
Döden, Tystnaden och Evigheten
Vi har skrikit oss hesa
och vi har vrålat oss döva
ganska mycket för att det inte finns
så mycket annat att göra häromkring,
och ganska mycket för att det alltid
har gjort ont i tonårskroppen -
och någonstans bortom den - nu, som då

Jag ångrar ingenting
Jag ångrar ingenting
Jag ångrar bara allt vi aldrig gjorde
Och så ångrar jag allt
Att jag inte älskade mer
Att du inte orkade längre
Jag ångrar allt

Jag tror att det brinner i knutarna
Jag tänker inte heller försöka hålla ögonen öppna
Varför ska jag behöva, om inte du?
Jag har skrikit mig hes, och jag har slitit sönder mig själv,
inifrån och ut
Hela livet smakar blod, sprit och tabletter
Varför ska du få, och inte jag?

Ta mig och allt det jag äger
Det är det enda jag kan ge dig
Ta mig och allt det jag äger
Det är det enda jag har kvar