Kysst rosig av en dröm log hon sitt mest
ogenerade smil där bland molnen av bolster
helt ljusa i ton,
mjukt ljusblå i ränder mot vitt

små smilgropar minsann, så vackra, så djupa

hes i rösten viskar hon ett namn, man hör
inte vad hon säger men man hör att det
är vackert, för hon viskar det så ömt

håret faller öppet som ett porlande vatten
över kudden, lockigt, lite okynnigt sådär

Hon drömmer och det är vackert, vad mer
behöver man veta
-det är ju så helt oförlikneligt fint