Andrum på Österlen
Öster len i brand
vit isvind skapar ödmjukt
liv i avskildhet
parning av dignitet och
oansenlighet i vidd
**
Rumpa den gumpa
sju grader morgonsjunger
inne i huset
fryser i förundran vid
vedspis av storhet och doft
**
Glömd i skild vakuum
bild av blått och blott spenat
samt ström av mansben
tystnads sång av ljud i storm
som dånande orkester
**
Min o digra man
glödgande is till bränning
nos lång stund inne
idag efter min luve
vilsam fann på mitt huve
**
Vind pinar vredgad
eftertanke av kölddarr
i vissling runt hörn
händers sång sjunger vördsamt
över knastrande kamin
**
I Andrarum sov
bi bo björn och gitarrtopp
slumrande så sött
okunskap om kylas kraft
inom rosdofts vilorum
**
Kastar snö yra
snöstorm fyllt dygn och kyla
yl på gömd myra
vit vägg speglare av makt
i natur och mans spädtakt
**
Min tanka till gå
bärare av ark frus så
inom tipp och knopp
halkandes vid kulles topp
se min öppna dörr värm tå
**