När min lilla tyska Mutter en gång hade åkt på en rejäl avhyvling av en träskalle till skogvaktare, kom hon aningen ur gängorna. För att känna sig mindre skruvad och avsågad från sitt normala liv, började hon dagligen ta sig ett par rejäla nubbar, vilka på sikt tyvärr hotade bli spiken i kistan. Då gick hon tanklöst över till grövre groggvirke och träsprit. Men tack vare Doktor Rubanks väl fungerande diagnosverktyg var hon snart ute ur den mentala kniptången. I fortsättningen nöjde hon sig med fil och ett par Snickers då och då.

/ A