Striden….. n:o 61



Hela hans väsen strålade av lycka,
lyckan över att vara i detta skede,
denna tid, detta liv

Över snåret gick han fort ,
han hade noga valt sin strid
han var varsam då han satte ned sina kliv

Han var framme, han såg det
Han rös av välbehag och sitt goda samvete

Efter ord i fasa och gester inte av denna värld
Så var han utom syn för det .
På väg genom livets rus, livets färd

Han vaknade och kände sig berusad ännu.
Men i ruset förstod han att det hade hänt

Han hade sagt adjö åt dekadensen
Och han välkomnade livets nya vän

Han telefonerade henne med glädje i tonen
Hon var glad som vanligt över hans iver

De träffades senare den aftonen
Umgicks, Slutligen förenades de i kärlekens sviter