Ropen skalla, röster kalla
Svindlande bindande flyter in och ut i varandra
Bildande, skildrande, herdarna vandra
Vågorna svalla, röster kalla….

Ropen skalla röster kalla,
Det viskar i den nysmälta isen
Marken frysa, löven falla
Månen kastar sin spegling i porslins servisen

Kalla på alla de varma, kalla på alla de kalla
Kalla oss arma stackare som tror på kraften
Att älska, ända in i fruktens kärna, den varma klibbiga saften
I ett mörker följa en stjärna, en ensam lanterna
Ropen skalla, rösterna kalla

Vi som inte vet men känner
Så glödande att själen kokar och bränner
Bränner oss till ändlösa strömmar av glödande drömmar
Vi blir vad vi vill bli
På oss råder ingen pli, ni som vet men inte känner
Ni får snart alt för många vänner

Men vad ska vi med vänner till
Ni har er själva att skylla
Haven torkar floderna fylla
Vi gör som vi vill, men ni sitter still
Och begraver och gömmer, era drömmar ni fördömer
Men aldrig ni glömmer…

Ropen skalla, röster kalla
Svindlande, bindande, flyter in och ut igenom varandra
Bildande, skildrande, herdarna vandra
Vågorna svalla röster kalla…