Jag såg en man med en snara kring sin hals
Hans huvud vilade mot det döda bröstet
Hans ögon bar vittne om natten,

Jag kunde ha tittat honom i ögonen
Jag kunde ha sprungit fram och ruskat om hans huvud
Blåst honom i håret
Och viskat i hans öra
”ännu är det är inte försent”

Men tiden gick och mannen förblev hängande
Stilla hängande
Stilla alt för stilla…

Jag såg en man med en snara om sin hals
En snara knuten kring luftens fria vingar
Utan andrum, så är vi
I snarans hårda knut
Är du och jag
Bundna

Och tiden går
Löven blir till jord
Och jorden till minnen
Och mannen förblir hängande
Stilla hängande
Stilla
Alt för stilla…