1
En skogsvakare trädde fram ur kullisen, harklade sig och sade:
Din finns en liten stuga vid en sjö
Där satt jag mången natt
Med en trasig lampa på golvet
Och skadskuta drömmar i famn


2

Ett skogsrå sade mig
”Djupt i den svarta skogen
Skall du följa en stig genom droppande mossa
Och under mörkna grenar
befolkade av tusen myllrande Insekter
Skall du möta en bortappat elva som en gång var min dotter ”

3

Det sägs att döden bär på en lie
Det gjorde han icke
Då han uppenbarade sig för mig i drömmen

Då var hans vita händer tomma
Såsom hans stirrande ögon
Och sorgsna ansikte
Som sade oss alt om tomhet

Han sade:
”Ni föreställer er tomhet som ett ofött universum
Där en ensam kula svävar omkring i ändlös rymd
Utan att docka med planet, komet eller stjärna
Är inte då dess ändlösa resa en resa genom ett vara?
Tomrum är inget annat en världsalltet utan stjärnor
Den sanna tomheten är en tomhet utan rymd
Det som är intet
Inte ens tomrum”

4

Jag hörde sjön tala:
”All kunskap är dumhet, all dumhet är kunskap
Sök sanning i nonsens och nonsens i sanning
Ty dröm är verklighet, och verklighet dröm!”

5

”vänd om, vänd om
Du har trätt in till den osynliges rike”
Så vaknade jag som av en elvas smekning
Över armbågen
Någon hastade med blåa tyg släpande efter sig genom rummet
Och försvann i en ljudlös suck i vindraget från det öppna fönstret ..