Minns du hur vi låg i den sena Augusti
På Ängö brygga
På rygg, med sand mellan tårna
Och med blicken fäst i nattsvart sky

Minns du de tusen stjärnorna
Och hur himlavalvet tycktes oss som ett tak
Vi kunde nå med våra utsträckta händer

Minns du det stilla ljudet av de suckande vågorna
De dumma krabborna
som virrade omkring i den svarta tången
Och som intet ont anande
lät sig bli uppfiskade, gång på gång
Och minns du marelden
Havets gröna guld

Minns du hur vi låg på Ängö brygga
All ondska var oss främmande
Och i den ljumma havsbrisen
Som fläktande från Malö strömmar
Mötte oss i natten
Fans en rotlös längtan…