Sömlösa nätter utan svalka
Å vad jag har drömt om en klar, färglös källa
Som tycktes mig finnas där
Bortom nattens slöja av otydlighet

Jag hörde ljudet av porlande vatten
Och kände den illaluktande doften
Av dvala i min torra gom

Lade mitt värkande, ömma huvud att vila
På en sval kudde, som snart blev varm
Och otålig igen.

*
Så låg jag mången timme
Med vidöppna ögon i nattens rike
Genomsyrad av husets viskningar

Det knäpper och kluckar i vattenelementet
Det droppar regelbundet i källarvalvet
Det knakar i gångjärnets trötta leder
Och luftdraget i fönstergluggen
Andas klagande i de fördragna gardinerna

Var de kanske de gamlas röster jag hörde
Viskande i de mörknade golvplankorna?
Var det kanske det förflutna som gjorde sig påmint
I skuggspelet på sovrumsväggen?

*
Tystnaden är ett svart tyg
Spänt över en osynlig lina
Som sätts i gungning
vid minsta beröring

Askgråa moln sveper över en likblek måne
Ute på gården står en ensam grind och slår i vinden…

*
Minns du hur vi gungades till ro i livmodern?
Minns du den avlägsna flöjten
Som vi hörde genom den vajande skogsdungen
Minns du vaggvisan som med toner av silver
Långsamt gungade oss till ro

*

Att höra bruset av sin egen puls
Känna världsalltets rytm i hjärtats slag
Sitta drömmande vid sitt fönster
I stjärnklara nätter
Och veta att inget längre spelar någon roll
Det är sann lycka
Få förunnat