Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om stämningar jag mins från tidiga musee besök.


Akvarium


I Göteborgs Sjöfartsmuseum
Har de öppnat en utställning med akvarium
Du finner den genom att följa en gång
Som leder mot lägre plan via svartmålade
Ljudisolerade väggar

Där står nu en pojke i ett av de dunkla rummen
Upplyst av montrarnas skiftande, exotiska färger
Med bleka fingrar, nyfiket trevande
Över det tjocka glaset

Långsamt gungande
koraller kastar skygga skuggor
över grottvägar av målat gips

Och han ser de stumma, trolska varelserna
som fångna i en spegelvärd av sig själva
svävar omkring tidlöst
över de stirrande lampornas
reflexer i den röda sanden


Här finns inga ljud
Och inga ekon ljuder mellan akvariets väggar
Men pojken som drömmande förlorat sig
I de smaragdgröna fiskarnas svallande dans
Tycker sig ana hur glasrutan försvinner
Och hur hans fingrar blöts av saltvatten…




Fri vers av Erik H.J Hultin
Läst 323 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-01-21 15:19



Bookmark and Share


  Jaseph
En stark berättelse. Härligt slut!
2010-01-21
  > Nästa text
< Föregående

Erik H.J Hultin
Erik H.J Hultin