föddes när blickar
dröjsamt möttes
då ögon inte längre
kunde se sig mätta
då vilsna själar
kolliderade och stöttes
då hjärtan ville berätta

vägdes varsamt
skrevs ur sårbarhet
lästes i hemlighet
viskades allvarsamt
inlindade i nattens
nyfödda tvåsamhet
dracks dem känslosamt
i längtan efter kärlek

inhalerade
exhalerade
leende
gråtande
seende
förlåtande

rann dem över
oskrivna blad
och manifesterade
sig i hjärtats rum
rad efter rad

där dröjer dem sig
ännu stillsamt kvar
i mina ögon som
vilar i dina
de tysta orden
som talar till dig
fast jag är stum