Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
www.sarasrum.dinstudio.se


Novembermörker


En känsla av
tomhet
fyller varje
del av universum

ekar
ihåligt
ihärdigt

på gränsen
till outhärdligt

vill tala men
jag är stum




Fri vers av SeXara
Läst 947 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2011-11-23 20:00



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Låter som en sorg, det där. Den där mållösa tystnaden som infinner sig när alla ord har tagit slut och som innehåller precis allt det där som man så gärna skulle vilja säga men som inte riktigt vill finna sitt sanna utlopp och sitt uttryck. Allting ekar, hela universat är tomt, känslorna bara skriker och språklösheten är näst intill outhärdlig. Och sällan blir det väl så mörkt och så kalt som just i november, den allra mest ödsliga och ekande månaden av dem alla. Lite grann så uppfattar jag den här dikten som åtsnörd och en smula kryptisk, men kanske beror det bara på att allt som vill sägas stannar någonstans inuti och därmed inte fullt ut går med på att låta sig formuleras i ord. Men jag känner igen känslan och jag förstår den. I vissa situationer så går det helt enkelt inte att tala, fastän man så gärna vill. Då sitter man bara där med novembermörkrets munkavle omkring sitt huvud och känner tankarna studsa, och hur mycket man än skulle önska så finns det inte en enda möjlighet på vilket man skulle kunna kommunicera ut allt det som man innerst inne skulle vilja säga.
2011-11-23

  PPQ
Skönt att få ta del av ditt nya material....
2011-11-23
  > Nästa text
< Föregående

SeXara
SeXara