Hon flyttar fotografierna till papperskorgen på datorn och

trycker på "töm papperskorgen". En dialogruta uppenbarar

sig och frågar om hon är säker på att hon vill tömma

innehållet, annars är de raderade för alltid, hon trycker Ja.

Datorn har på en microsekund raderat allt och kommer nu

aldrig kunna minnas hans ansikte hon älskade att se på.

För en sekund känns allt befriande tomt och stilla, i nästa

intas varje cell av ångest i hennes av de nu hjärtslitande

bilder av tidigare lyckliga stunder som uppenbarar sig i

hennes inre.

Det kommer ta tid att radera ut smärtan ur de minnesbilder

som hon en gång älskat att spara.