Ute faller nu snöflingorna stilla och glest.

Helt omedvetna om att marken redan

är täck av ett djupt lager och inte tillför

något mera unikt.

Tanken att själv skulle prova och gå in i

en omedvetenhet och tillåta mig vara unik

med mitt dolda sköra mönster i en starkt

strukturerad värld, får mig att bli kall.