När kylan i världen är rå och kall
och sorgen dväljs i regnets fall,
en ensam flicka skriver
med tårar som kinden river
Ord, i hopp om tröst,
sky en kommande höst
Att av vårens dofter färgas,
ej längre av mörkret härjas
Till den storm som vråla
hon en ny värld måla
Bland urskog och land,
en skapare! med penna i hand,
välkomnar urtidens myter;
en annan värld, ur ord som ryter,
hon en ny värld måla
Ty gränser försvinner,
då bläcket rinner