du andas ännu
här i min säng
alldeles intill
doftar skönhet


du finns fortfarande med mig
varje fredag då jag är med mina vänner
men förr fanns bara du och jag
bland folkvimmel

du finns ännu här
när jag strövar omkring på
fredsgatan och går förbi det där gula huset
med plåtväggar
som vi brukade banka på


ditt leende finns kvar på mitt ansikte
förvridet

och du

du andas mig ännu i nacken
när jag går runt på torget
och letar saker som du brukade tycka om


Du finns ännu här
bredvid mig på mitt hustak
med knöligt underlag
under stjärnhimmel
under vintergatan
huttrandes med rött leende