en tisdagsnatt när strålarna slutat slicka husen och träden
jag tänker på någon vars tankar hakade i mina

jag tänker på hur ditt ansikte var ett aprilväder
ditt leende
din tand som var blyg och gömde sig lite bakom den andra
väggspeglarna immar igen av tårdansen
och
jag saknar dig vacker
men jag är redan uppfläkt
som om ingenting
som att någon spritt ut mina inälvor mellan höghusklyftorna
med en stor smörkniv
din doft når mig i gråstad
när jag tuggar min Napoletana och skrattar åt sorgliga saker
och du doftar sådär som bara du kan dofta

himlen omfamnar stjärnorna, kysser godnatt
jag ber himlen omfamna mig
så jag slipper kanalisera smärtan
så att jag slipper skrika bita mig själv hårt i handen
lysa upp himmelen av svett
av tårdans

ingen ser på flickor med diadem
man tränger de uti universums periferi