har aldrig varit en del av det som sker

har aldrig varit bra på spel

tar en stol sätter mig längst bak i salen

satt på fönster karmen igår och tänkte lämna allt

men ångra mig för jag känner mig inte klar än

tankarna äter upp all glädje

jag känner hur jag krymper

försvinner bort till svärtan igen

där är jag hemma där får jag känna

hjärtats slag som slår tystare för var dag som går

jag är bara en gestalt där borta

när dom vill prata med mig

jag är inte där jag vill inte veta vad du ser

jag värderar ingenting i den värld du tillber