i trädgårdslandet lever en buske
dess igenkänningsnamn är inte det väsensliga i detta

busken är täckt av dunbolster
för den vilken ej tröttnat på snö
är busken mjukbäddad

i snö

grenarna för det är många är stela blixtar
i natten är denna buske
ljuspilsbärare stjärnor
finner svar

tillsammans ler de spinnande
bland gröna blad
samt vitdoftande
blommor

bladen är vattenfall av hjärtblad
ty de bär den formen 
grenarna för det är
många är stela blixtar
till synes
nakna

runt busken finns
lever mängder av spår
fint är att möta dem alla

i dagen finner solstrålar vägen in
vindar lyfter täcket
rister sömnen
sakta ur

istappar bildas solen stiger allt högre närmre
ljuset vaknar aning av violskimran
så svårt för månget öga att möta 

dagsmeja andas dagsblida mäghin
vackernamn bär de

så begynner istappar att släppa droppar
droppar
droppar
ned
ned

ett litet hål bildas
snöhänder kupas
runt

en skål
en snöskål är där

ur hennes händer strömmar värme
ur hans händer strömmar ljus

busken väntar
väntar
tålmodigt

vakna älskade

somna vakna tillsammans 
busken ser blad skymta
droppe
droppe
droppa
snö

så är hon där

vänder blicken
blygt ned