här sitter jag och äter ostbågar när jag har riktig ost i kylskåpet, en kostsam brie, köpt nära den österrikiska gränsen.

här sitter jag och äter mig fet på dina ord, ty i min kyl lämnar jag orört vad du från resan tog med dig.

ett barn om detta, som mer än väl förstod vuxen maner, sade att man kan likna det vid ett försök att frysa tiden,
jag var en slags frankensteins skapare, ville han, osten min skapelse.

jag kan inte släppa fantasin om hur eran kryssning styr rakt mot antarktis, förliser och kväver ett tungt vatten.

jag trodde att det skulle bli måndag. jag skulle som planerat bara
skrapa bort all is från kylskåpets insida, handtag, galler,
få slippa frysa om vidröres.

er båt förliser och det är tisdag.

att smälta och låta droppa av vore framför skrapning att föredra.