Jag läste att jaget bara är en modell. Forskarna har trängt ända längst in i vårt psyke och vår tankeapparat och inte hittat minsta spår av något verkligt jag. Det är bara en konstruktion för att hålla ihop vår världsbild. Malin sa att vetenskapen är ett ideologiskt instrument och baserat på fördomar och könsmönster. Jag var hennes projektledare ett halvår. Hon klädde sig utstuderat, som om varenda tisdag var ett framträdande, och hennes leende smälte alla som såg det. Vi diskuterade hennes saker och när jag inte berömde henne tillräckligt trovärdigt blev det lite spänt. Jag drömde om att knäppa upp hennes byxor och känna hennes doft på nära håll. En gång när vi var ute ett gäng och dansade försökte jag närma mig henne men hon vände sig åt ett annat håll. ”För dagens unga är musik inte längre ideologi”, sa Eno med sin intelli-genta, vänliga blick riktad mot kameran (ögonen ganska påsiga nu). Malin skrattade och hoppade till de banalaste låtarna så att brösten nästan sprängde tröjan. Det var lite kluvet, och jag tröttnade efter en kvart. Själv blev jag aldrig så bra på gitarr som jag hade hoppats men det gav mig länge fördelar. Nu är det mer en generationsmarkör (fel generation!). Jag har bestämt mig för att det är världen som är en modell snarare än jaget men jag vet att jag gömmer mig. Malins vikariat förlängdes inte. Men igår stötte vi ihop på NK och då lyste hon upp, fyrade av leendet och kramade om mig som en gammal vän innan hon skyndade vidare. Ibland är jag tacksam att jag inte är ung.