Bakom vår skola i Saltängen låg ett litet kärr. Vid den här tiden hade vi börjat tänka på vår värdighet, men under vissa omständigheter kunde vi förvandlas till femåringar igen. Till exempel ibland under vintrarna, när det låg is på kärret som varken bar eller brast. Då drogs vi allihop, inklusive tjejerna, dit. Leken hette ”plurra” och gick ut på att utföra så våghalsiga konster som möjligt genom att kuta över isen. Helst utan att just plurra.

Det var roligt att se på kamraterna som bar sig åt och det var roligt och kittlande att själv ta risker. Efter rasterna var det många som kom till lektionen med sura strumpor. Lärarna hade naturligtvis förbjudit leken, men det brydde sig ingen om. Inte lärarna heller, tycktes det. Tjejerna trippade försiktigt över de grunda ställena, men killarna var djärvare. Jag älskade leken men aktade mig för de farligaste ställena. Liksom de flesta missbedömde jag isens bärkraft ibland och gick igenom. Det var obehagligt att sitta i blöta fötter på lektionen, så jag försökte undvika det. Kungen dessa dagar var Göran. Han sprang fram och tillbaka över den största gölen, som vi visste var djup. Isen sprack upp och täcktes av vatten. Göran dansade fram och tillbaka i sina stora gummistövlar och utan jacka. Rätt vad det var gick han igenom så att hela hans ena stövel kom under vatten. Publiken tjöt av förtjusning. Kylan och vätan verkade inte bekomma honom, för han bara hällde ut vattnet och fortsatte. Snart var han tillbaka på det farliga stället. Vattnet skvätte om honom när han sprang fram och tillbaka runt hålet efter hans stövel.

Nu stod vi andra mest och tittade på honom. Vi klappade och hejade och eggade honom att göra det en gång till. Sen hände något oväntat. Plötsligt halkade Göran och satte sig, under vårt jubel, mitt på isen, som gav vika. Han var snabbt uppe igen men hela hans byxor hade varit under vatten. Det var en värdig final, och han försvann in. Jag antar att gick in på en toalett och vred ur skjorta, byxor, strumpor och kalsonger så gott det gick. Men han klagade inte.