Utanför mitt frostiga fönster snurrar världen förbi. Alla vardagliga bekymmer känns som bortblåsta när jag ser hennes glödande ögon. När vi ligger i sängen och hon i min famn brinner min kropp som en aldrig sinnad eld. Jag blir varm, yr, och uppfylld på samma gång. Regnmoln finns inte längre, utan bara blåa skyar. Hennes närvaro blir min sköld mot allt slentrianmässiga som finns runtomkring oss. När hon är med mig är allt möjligt, när hon är med mig går jag aldrig isär, när hon är med mig svävar jag fritt i aprilhimlen.