Uppsala 2010-02-18


Sitter på verandan i Juiz de Fora i Brasilien och tittar ut över staden i dalen, mot berget på andra sidan som höjer sig mäktigt. Solen brukar gå ner där som ett stort, blodrött eldklot och även stiga upp med varierande färgskala. Det går fort både när den går till vila och vaknar upp. Ibland är det svårt att hinna njuta av skådespelet.
Vet inte hur många gånger jag suttit där och längtat till andra sidan jordklotet.
Till Sveriges land, där jag har mina rötter.
Nu är det morgon och solen har redan varit uppe en stund. Min man är på jobbet, mina söner i skolan och jag sitter och funderar på vad jag ska hitta på för roligt idag.
Då ser jag plötsligt något på trottoaren utanför grinden. Där ligger en massa nerbrunna ljus och pinnar som är lagda kors och tvärs med stenar i formation runtomkring.
Tycker det är märkligt att det ligger där, men tänker inte så mycket ändå, utan hämtar en kvast för att sopa undan skräpet som jag uppfattar att det är.
Då kommer min grannfru springande och stoppar mig. Jag får absolut inte röra det förrän jag strött bastant med salt på alltihop. Gärna urin också, säger hon.
På min fråga om varför, förklarar hon för mig som är en stackars okunnig invandrare, att det är något som kallas för macumba. Det är ett ockult sätt att påverka människor, oftast negativt, för att bestraffa den eller de personer som macumban är riktad emot med sjukdom, olyckor eller andra otrevligheter.
Först tänker jag att det är väl inte så farligt, så jag skulle mycket väl kunna sopa undan “bråtet”, men för att göra henne till lags, går jag och hämtar salt och strör på riktigt ordentligt, innan jag tar bort det.
Tron på detta och dess makt, är utbredd och mycket stark. Ibland görs makumba emot makumban som gjordes emot en själv och så är kampen igång.
Macumban kommer ursprungligen från Afrika tillsammans med slavarna och är en ritual inom magins område. Både den vita och svarta.
Vartenda ljus, grenar och stenar läggs på ett speciellt sätt, samtidigt som man önskar vad som ska hända med den som det riktas emot.
I det här fallet är det förmodligen någon arbetare från fabriken, där min man jobbar som blivit arg.
Kanske maken varit tvungen att avskeda någon på grund av att han misskött sig och då hämnas personen i fråga genom att försöka förstöra för honom och vår familj.
Detta är min första kontakt med macumba och samtidigt får jag en förklaring till varför folk väjer för detta på vägarna.
Ofta finns det brinnande ljus och ungefär samma rituellt utlagda prylar där, och inte en enda bil kör över det. Inte ens om ljusen brunnit ner.
Nej, folk gör stora svängar förbi, för att inte drabbas av olyckorna som det sägs att man kan angripas av.
Fjanteri tänker jag som är ung och naiv, men jag lovar att allt eftersom åren gick, rörde inte heller jag någonsin något av det här och även jag gjorde stora svängar runt macumban som låg på vägarna.
Tro mig. Man smittas av den lokala tron och för säkerhets skull gör man inget övertramp.
Det kunde hända att någon lade ut macumba i min närhet t.ex. vid julen och då gällde det att tänka till varför och då kunde jag komma på att, javisst ja. Jag hade glömt ge trädgårdsmästaren den sedvanliga vinflaskan i julklapp, så fråga honom.
Han vet! Det fungerar!! Hade han inte gjort sin macumba, hade han kanske inte fått sin flaska?!
Det går tydligen att önska sig vad som helst med den, men i ärlighetens namn har jag aldrig prövat själv.
Är på djupet väldigt rädd för macumba och allt vad svart och vit magi är liksom alla andra brasilianare.




Britt Gustavsson