Med musiken i blodet i knoppande vår
dricker jag fördolda känslor i skogens snår.

Tonsätter det jag inte ser och förmedlar
känslorna så till er.

Det spritter i hjärtat av detta under
och njuter av dessa levande stunder.

Håller avstånd till andra pga pandemin
och sörjer med dem som mist vännen sin.

Helheten styrs av en sanningens hand.
Vilande i detta lägger jag mig fri
på en solvarm strand.

Huden dricker, andas och skälver solen
likt trummor som håller takten i den.

Universum förundrar mig i sin storhet
och är glatt nyfiken på allt som finns i det.

I förvissningen om att en gång få möta allt
väntar jag tålmodigt i livets salt.