Med ytterdörren på glänt ut mot skogsbrynet ligger jag kvar i min säng i arla morgonstund. Lyssnar till fågelkvitter och vindens sus som lockande dansar bland träd  och buskar.

Fjärran ifrån hörs lekfulla djurläten av olika slag.

Allt andas livligt lugn och harmoni.

Inandas skogens srärkande dofter och känner frid i sinnet.

Njuter av avsaknaden av stadens  slammer och brus.

I denna stund så nära men ändå långt bortom fridens vägg.

Bilarna sover ännu.

Inga höga argsinta röster hörs och  blåljussinerna lyser med sin frånvaro.

Framför allt hörs inget skottlossningssmatter med  förlupna kulor och träffande mål.

Inga knallar från sprängningar och bomber.

Önskar att alla kunde, liksom jag,  vakna i arla morgonstund förutan kamp och lidande. 

Önskar en känslokompost där vi alla kan lägga ner våra  smärtor som  omvandlas till lycka och glädje.

Ingenting är omöjligt.