en fråga smög emot mig

från din tankes värld

den värmde om än i orden

jag ingen känsla fann

tårar faller stilla ner

på kall och vitblek kind

en näsduk torkar upp

det som i hjärtat brann

en låga som ej slocknar

trots försök att glömma bort

den glädje som du gav

en kärlek som är evigt sann

(c) tk.