Nu runt omkring på våra vägars grus

där fäster vandraren sin blick mot mark

hans ögon söker våran jords behag

och märker myran där som sliter hårt

Han lilla stenen ser som ligger där

ett berg har varit som det klättrats på

han häpnar över gläntans stora vidd

där ögat kan få svepa utan slut

På ängen fjäriln kan få flyga fritt

än över växt med läkande små under

och som ej bara är en  landningsplats

för våra flygfäns stilla vilostund

Med blicken synar han ock himlens moln

ur formerna han läser väder, vind

sen med en själslig blick och tankars djup

han tolkar klarhet genom nejdens spår.

(c) tk.