Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi klarade oss inte, du och jag

och jag undrar
om du fortfarande tycker att det hjälpte,
det där med snaran om halsen



Jag vill att du ska veta, att det alltid var du
Jag vet, att det alltid var jag
Även om du ljugit
och slingrat
och dolt
i all oändlighet
Jag vet, att det alltid var jag

Och även om jag är arg, och förtvivlad
och besviken,
och skulle ställa dig till svars för allt
om jag bara fick chansen –
och jag skulle skrika och sparka och svära
och gråta och skaka och slå –
så är jag nog mest trött
och jag skulle ta dina vackra händer
som jag är så förbannad på
och jag skulle vira dina armar om mig
och mellan alla tårar skulle jag be dig
att aldrig aldrig släppa mig igen
för att jag har alltid varit din










Fri vers av Louise Buenafe Mistén @ CaseClosed
Läst 211 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-02-24 21:44



Bookmark and Share


  Ola Rydberg
smärtsamt vackert
och förbannat levande
2010-02-25

  Izabelle Holmgren
Underbart rytm. Läsningen hackflyter (weird, jag vet, kan inte beskriva det bättre)
2010-02-24

  Lisa Petersson
åh, vad fin...snygg twist i slutet :)
2010-02-24

  malin...
Mmm precis så är det. Fint.
2010-02-24
  > Nästa text
< Föregående

Louise Buenafe Mistén @ CaseClosed
Louise Buenafe Mistén @ CaseClosed