Jag vaknar,
Känner en torr känsla i munnen,
Törsten av vatten lockar att resa mig upp,
Försöker röra mig men ger sakta upp ,
Huvudet och kroppen gav med sig när jag rörde en led,
Känslan av ånger och ångest kryper fram och jag kramar sakta handen för att se att jag verkligen lever.

Vänder mig om och ser ett främmande ansikte,
Ännu en gång kommer känslan av ångest och undran fram,
Det främmande ansiktet blev aldrig presenterat och kommer nog aldrig bli det,
Inget jag saknar,
Inget jag bryr mig om.

Kommer ut på gatan och känner dimmans doft och solens disiga ljus mot mina ögon,
Sätter händerna framför ögonen och börjar gräva i min väska,
Tar fram morgonens första cigg och tänder den,
Känner hur nikotinen tillfredställer min kropp,
Det är skönt, det är min räddning.

Stegen hem känns som en bergsvandring,
Det är tungt och det smärtsamt,
Tänker tanken som vi alla tänker en sån här dag...
Aldrig igen!