Vem följde min färd genom salta böljor
I ett brytande vågsvall av iskallt vatten
Nattsvart bränning, renande friskhet
En svallande, levande väg av ljus
Alstrande likblekt ljust från månen
Mareldens löftesrika moder

Än var min blick ovanför ytan, skymtande kolsvart sky
Än var jag sänkt i kylig vetskap om underjordens kluckande ljud
Och såsom mina simtag tycktes styrda av en dunkel fysisk impuls
Var det som om någon följde min väg genom vattnet
En fisk, en val, eller skuggan av en simmande hund.
Någon ville dra mig ner till dyig, tångbeväxt botten

*

Världsalltet fylldes av strömlinjeformade vattenvarelser
Varelser för vilka vägar till klarhet och sammanhang är värdelösa
Världsalltet fylldes av ljuset från fiskstim, blänkande i blixtrande silver
Och från varje planet som systematiskt roterande runt sin egen axel
Hördes ett underligt ljud, som om kostmossen vibrerade med samma våglängd
Som undervattenströmmarna i det svarta havet
Det svarta havet som speglade den svarta rymden
Vågsvall, en sten, ringar på vattnet
Kluckande ljud från havsytan, som speglades, och fick en efterklang
I tomrummet mellan stjärnorna.