Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mamma.


När jag var
mindre och yngre än nu
nådde jag inte ner till golvet
när jag satt på mammas säng.

Nu når jag ner
och blundar en stund
då hon andas tyst bredvid.




Fri vers av Morgon
Läst 656 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2010-03-06 12:27



Bookmark and Share

  Ulf Lagerholm
jag tycker texten är skickligt skriven, benens olika längd berättar om tiden som flutit, så detta med andningen, då när diktjaget var liten var allt frid och fröjd, nu sitter jaget vid samma säng, vakandes över en sjuk mamma

tack för läsningen
2010-03-06

  Maria T
Mycket, mycket vacker dikt
Grattis
2010-03-06

  Monika A Mirsch
gillar din varma gyllene talande bild
2010-03-06

  Yrre VIP
Väldigt nära och vackert!!
2010-03-06

  mare
Mycket bra..
2010-03-06

  stenen/ Yv Ericsson
Oh! så vackert! men jag funderar lite. andra versen betyder väl typ att du står på egna ben. men att hon alltid finns där?

gillar faktiskt så jag spar.
2010-03-06
  > Nästa text
< Föregående

Morgon
Morgon