Ty jag har aldrig vart någon betydelsefull med ord,
inte som alla de andra,
som skriver om blod svett och tårar
och verkligen menar det.

Nej, jag har alltid varit lite för patetisk.

Skrivit krampaktigt ner något, intalat mig själv att
Det här är minsann poesi,
det här är ord med innebörd.

Men vad fan hände med själva ”innebörden”,
då man aldrig skrev med någon gnutta tyngd i orden?
Inte bara mina onaturliga ord,
men även mina bokstäver var bara äckliga spyor på ett klottrigt papper.

Men att tala sanning,
det är något vi alla är skickliga på att undvika.
Vi intalar oss själva fina små lögner,
det här är minsann poesi
det här är ord med innebörd.


Jag var aldrig någon poet till att börja med.