Där solljuset ännu är naket och skoningslöst uppriktigt
mot de främmande svalor som klyver den kyliga höstluften
Där öppna slätter breder ut sig i vilsen ändlöshet
Där har jag ristat mitt namn i Karin Boyes sten
Fogat sammat mitt minne med hennes
Ristat som ett öppet sår i en livlös hingst
Starkt mot sol och vind, starkt mot tid och glömska
Där natten ännu är ren, klar och verklig
Vid den gräsbevuxna slätten, i det namnlösa landet
Har jag ristat mitt namn i Karin Boyes sten
Ett minne av två vilsna själar i brand
En påminnelse om kampen som aldrig skall upphöra