Till livet, till att leva
Till den oupphörliga plågan
Skänkte han sin tid
Pyramidernas toppar avtecknar sig ännu
Svarta, ouppnåeliga mot den kalla rymden

Det sveper en sandstorm genom öknen
Begraver observatoriet
och lägren med de brinnande facklorna
Vinden stillnar, nya dagar väntar,
nya osynliga gudar, fodrar nya underverk

Vanmakt, galenskap
Vämjeliga doft av förruttnelse
Höströda maneter, stelnade i stjärnbilder
Speglar sig i den sjuka träskmarken,
Där de döda kropparna ruttnar i dyngan,
sträcker sina händer
träcker ut sina vita händer, pekar upp mot natthimlen
varnar för den stundande katastrofen…

I dig Neptunus
Svävande havsgud i avlägsen rymd, jättelika blåa varelse
Vilande i ändlös vishet,
du som ruvar på de hemliga skrifterna
I dig sökte jag klarhet
i slumpens sammanhangslösa grymhet
I dig sökte jag ett sammanhang
för den grymma meningslösheten
I dig sökte jag en mening för elektronernas cirkulation,
fysikens lagar,och människornas lidande

I dig sökte jag enkelhetens skönhet,
i dig Neptunus, min vackra, gåtfulla härskare
Härskare över kosmiskt ljus, härskare över den oförklarliga skönheten….