Så mycket har förndrats.

Jag var normal. Populär till och med.
Halvbra betyg, halvbra alcoholvana, halvbra familjeförhållande, halvbra ekonomi.
Men även om ytan var polerad, kände jag att jag inte hörde in. Som om jag inte hade ett riktigt hem.

Så kom du. Du var först barsk, men du gillade mig. Och när jag mötte dig den ödestigna natten i skogen, då föränrades allt.

Nu är du min, fast det käns inte så. Det känns som om jag är din. Det är jag också, men egentligen borde det gå åt båda hållen.

Du är en varulv. Ett väldigt smittat ord, folk tror de vet vad det betyder. Men de har fel.

På de flesta dagar ser du mänsklig ut, fast du är starkare, snabbare, har förhöjda sinnen och är bara... oövervinnerligt.

Men en gång i månaden låser du in dig, förvandlas till en liten varg och igenom smärta och blodstörst fördöker du ta dig ut till fullmånen och skörda liv. Det är priset du betalar för att vara fantastisk.

Nu betalar jag det priset med dig. Nu är jag fantastisk också.

Din familj välkomnade mig direkt, fast jag har mycket att lära. Oh, jag har väldigt mycket att lära.

Men nu känns det som om jag hör till, som om jag är hemma.

Och nu får jag vakna bredvid dig.