Varför finns den där tomheten här?
Jag vill aldrig ha den där
Saker börjar inbillas i min hjärna
Kan den inte bara försvinna?

Ni sårar mig nästan hela tiden fast ni vet inte om det
För det är någonting som åkt in i huvet
De är något ni inte vet om
Något jag aldrig kan förklara

Jag tar åt mig av saker ni säger eller gör
Varför blir jag den som såras?
Är det också en inbillning, eller är det sant?
Jag vet ju varken ut eller in, vad är sant och vad är falskt?

Jag orkar inte med alla dessa känslor
Kan dom aldrig ta slut?
Det blir bara mer och mer
Men jag står kvar och fortsätter le som jag alltid gjort

Varje gång jag får den här tomhetskänslan är jag otillräcklig, tom, oduglig och äcklig
Då fyller jag känslan med saker jag ej borde göra
Saker som dom inte förstår, dom blir bara arga - besvikna
Vilket leder till att jag äcklar mig själv ännu mer och blir svagare

Jag stänger in mig själv i den mörka buren mer och mer
Hjälp mig att hitta en väg för mig ut för jag finner den inte
Jag vill kunna springa på en grön vacker äng
Med mitt gamla blonda långa hår

Hjälp mig tillbaka, innan det blir för sent...