ensamhandad molnvandrare

lägger sitt väsen
nära

nära

sjunker
inom

sluter ögon
hör hennes hjärta

andas mjukt om

rödskimrande böljar våg

hör hennes hjärta

andas

mjukt om

fylla bröst

hennes händer rör vid bågar
knäpper upp

ljus sipprar genom fingrar
rödskimrande
mjukt

vandra

ljus slår emot
ögon kisar
värjer

nej

inte

hör hennes hjärta

andas

mjukt om

fylla bröst

rödskimrande böljar våg
älskliga väsen
jag älskar dig

vandrarhand glider ur

visshetsvandrar

in i
födas

allt liv
är andning

andning är inte det första barnet gör

det första barnet gör
är:

barnet håller andan

i andäktig ljusuppfyllan
i jubelrop brister själen ut

skrik sägs det
till barnet

då det daskas till hörbart skrik

det är ej lätt att skrika
då stämman så länge varit i änglakör

i sfärers klanger